Färger, former och dofter!

Vad livgivande det är för själen att vistas i skog och mark. Jag fullkomligt älskar att gå i naturen med all dess skiftning under kalenderåret. Nu när jakten börjat och jag går med både hundar och bössa skogen blir jag allt som oftast upptagen med annat än att "bara" jaga. Svampar till exempel finns ju i alla former och färger och är helt förtjusande att titta på. Inte underligt att de framkallar så mycket fantasi i bland annat barnböcker. Här om dagen hittade jag gul kantarell på ett ställe där jag inte gått tidigare och min keps fick agera svampkorg. Medan jag sakta gick mot bilen med hunden springande framför mig drog jag in den underbara doften av kantarellerna och började nynna på barnvisan "Herr kantarell". Nu hade jag inte kameran med den gången men här syns en vacker familj av arten flugsvampar OBS! Giftig.

Första apporten av nyskjuten fågel

Första gången Gaia fick apportera en nyskjuten fågel var den 25 augusti 2008. Det blev en småskrake, i brist på annat och väldigt lämpligt till, ute vid stugstranden. Martin hade skjutit fågeln utan hundarnas vetskap och Gaia skulle få apportera. Martin sköt först ett skott med hagelgeväret så vi skulle se hur unghunden reagerade, hon var helt lugn. Sedan visade han henne var i vattnet fågeln låg....och så apport! Hon började springa bra men halvvägs saktade hon farten och till slut vände hon sig om och tittade förvånat på oss. Men ska jag verkligen hämta den där....det luktar så konstigt!?

Vi fortsatte heja på henne och hon vågade sig närmare, i slowmotion, och sedan började hon morra. Nu blev hon tydligen fundersam och lite villrådig om den nya lukten var farlig eller inte. Så tog hon försiktigt tag i ena vingspetsen och drog den sakta in mot land, men vid stranden blev hon modigare och tog en ordentligt grepp om skraken som hon bar ända upp till altanen.

Vi fick oss ett gott skratt åt morrandet men vi var också väldigt glada över att hon fixade det!

Vart ska vi gå nu?

Fredageftermiddag och hundarna får följa med ut i skogen en sväng. Vi går blötmyrar och efter allt regnandet så var det riktigt tungt att gå. Stövlarna räckte till på höjden men ville gärna stanna kvar i den plaskvåta myren. Som tur var fanns där lite torrare tallkullar så man fick vila lite här och där. På många ställen doftade det så gott av något djur som varit på marken och sökt föda. Matte ville gärna tro det var fågel men husse trodde mer på hare. För säkerhets skull fick Lystra gå med lina utifall att husse skulle ha rätt, enkelt att stoppa om hon skulle springa efter en harpalt.
Jovisst fick husse rätt, matte trampade upp en liten hare och den sprang rakt mot Lystra...... som kom mot matte! Nu var goda råd dyra....men hann inte inhämtas av någon....matte satte av i högsta fart för att nå linan och haren gjorde en snäv rundsväng med hunden tätt bakom. Mattes stövlar slurpade och höll på att bli kvar i myren men likt Carolina Klüft tog hon långa springsteg och fick fatt i linan med 1 meter tillgodo. Ja, vem vet vem som får mest motion av att vara ute i skogen, matte eller hundarna!?

Vad flyger högt i skyn?

Duvorna skulle få flyga fritt idag efter några dagar inomhus och i voljären. Jag hade tänkt passa på att träna Gaia i lina när de satte sig på marken som brukligt. Flera gånger smög jag mig för att se om de landat ...men icket i dag...!!!? De höll sig nära voljären och flera satt väldigt raka och spanade noga åt alla håll. Nu är det något som inte stämmer tänkte jag och tittade upp i skyn....där var den...och inte bara en utan två stycken örnar. För visst är det väl Kungsörn?
Jag skyndade in efter kameran och det var inte helt lätt att få in någon bra skärpa, de flög så högt. Vilka mäktiga fåglar och farliga om man man är en duva, då håller man sig till duvslaget.

Månförmörkelse.....häftigt!

Visst är det häftigt med månförmörkelse. Det är ju inte alla gånger man kommer ihåg att titta och ofta kan det vara moln som skymmer tilldragelsen. Jag kunde i alla fall inte låta bli att prova ta ett kort. Förvånande nog blev det rätt så bra trots att jag inte hade något stativ. Klicka gärna på bilden så förstoras den.

Härliga tjejer!

Hej matte, har du något gott åt oss?

Tikarna är lite loja i dagsläget för båda har sin löpperiod och det är tacksamt att det infaller samtidigt. De har fått gå korta spår i skogen och tränat stadga med levande duvor från våra bird-launchers (duvkastare).

Lystra och Gaia är lite uttråkade här för matte städar inne och husse jobbar med gräs och sly ute på gården. "Råkar" man springa ned till granngården för att hälsa på hunden där blir man hämtad, bäst att sitta på bron och hålla uppsikt över alla som rör sig.

Wow.... vilka simmare!

Det är helt otroligt vilka duktiga simmare de är dessa hundar, Ellen har fullt upp med att hålla undan för dem i vattnet. Vi har inte haft så många varma dagar i sommar men sjön är ganska grund och det varma ytvattnet kommer in och lägger sig i vår vik vid stugan.

Paddor är inga apportobjekt!

Som jag berättat om tidigare så provade Gaia att apportera en padda hemma på gården tidigare i sommar. Det gav henne en obehaglig upplevelse eftersom de har ett slags gift i sina körtlar på huden. Hon fullkomligt skummade av saliv i ca en halvtimme efteråt och jag trodde att hon skulle minnas detta till nästa gång, men där hade jag fel. När vi skulle övernatta i stugan så fanns det även paddor där och för unghunden var det ju en ny plats och samma reaktion inträffade med den paddan. Stackars Gaia, men nu måste hon ju ha lärt sig i alla fall!

Viken vid sommarstugan är inbjudande

Spegelblankt vatten och många dofter, det måste bara utforskas av hundarna när vi anländer till stugan sent en eftermiddag. Det är redan mörkt på nätterna och vi saknar den underbara ljusa sommarnatten. Lystra tar en sväng i vassen och kommer tillbaka med en död gräsand-unge. Jag och Ellen trodde hon tagit en levande men den visade sig vara död och kall samt luktade väldigt illa.....kräsmagad är hon då inte!

Jakthundsparad på Jakt- och Fiskemässan i Vindeln

Här visas de stående fågelhundarna upp men det var totalt 35 olika jakthundsraser som deltog. Min unghund Gaia fick följa med och visa upp sig och skötte sig mycket bra. Det var många som kom fram och undrade vilken ras hon var och det är alltid roligt att berätta om rasen för intresserade.